Insh -Shanghai street style

Den som har vägarna förbi Shanghai får inte lov att missa Insh –en lokal liten butik belägen på hippa Taikang Lu. Insh har satsat på street style konceptet och säger sig skapa sina kollektioner via inspiration från staden. Genom att blanda traditionellt med modernt har man tagit fram en look som faller de unga, trendiga Shanghaiborna perfekt i smaken. Det är lite gammalt, lite nytt och framförallt; lite annorlunda.

Insh grundades 2002 och till en början designade man bara t-shirts. Designerduon, som består av Li Hongyan och Parson Ge, nådde snabbt ut till sin tänkbara kundkrets och blev omskrivna i både engelsk och kinesisk media. De berömda t-shirtsen är alla kopplade till vardagslivet i Shanghai. Själva varumärket ’Insh” (som är ett populärt tryck på märkets t-shirts) står för ’In Shanghai’. Ett annat populärt tryck är ’021’ som är Shanghais riktnummer. Man har också använt sig av tryck som en drake eftersom det är ett kinesiskt stjärntecken som symboliserar lycka och styrka.

Även om man idag har gått ifrån att bara göra t-shirt, så är kollektionerna ännu ganska sportiga och färger som blått, rött, vitt och svart dominerar. Personligen är jag mycket förtjust i deras minikjolar.

Inte utan min stickade väst...

Mäkta glad blev jag när jag fann den här söta stickade västen med huva i en liten butik på Baoqing Lu. 160 spänn fick jag betala och det har redan blivit en höstfavorit. Nu när temperaturen är i full färd med att sjunka i Shanghai kan man äntligen få klä sig lite varmare utan att halvt svettas ihjäl. (Jag försökte tappert redan i september men det funkade helt enkelt inte. Fick hänga in min skinnjacka i garderoben igen).

Idag var det dock runt 15 grader när jag begav mig ut på min cykel i trafiken och då fick jag chansen att använda både väst och skinnjacka. Ahhh, underbart! Hösten är tveklöst den bästa årstiden i Shanghai.

Shanghai (disaster) Purple Party

I Shanghai ordnas det fantastiskt många tillställningar, release partys och glammiga events. Många av dessa är okej. Lite gratis vin och tilltugg brukar alltid lyckas rädda kvällen. Självklart finns det också events som är riktigt lyckade; då champagnen flödar och rätt folk har kommit dit för att mingla. Sen finns det tyvärr också events som aldrig borde fått ske, som till exempel Shanghai Purple Fashion Night.

Lyckligtvis pungade jag aldrig ut en förmögenhet på någon ny lila klänning. En stilren lbd från Zara kombinerades istället med ett par lila örhängen från Next och en söt kuvertväska från samma butik (bilder kommer!). Jag inledde kvällen med att ta en drink med Svenska Dagbladets Kinakorrespondent Ola Wong på restaurangen A Future Perfect. Mycket trevligt. Runt 21-draget begav vi oss till ”The Fashion Hub” för att mingla med modefolk men tji fick vi då vi blev bemötta av en relativt tom lagerlokal där vi dessutom fick betala 25 kronor för ett glas vin?! Enligt den ambitiösa inbjudan jag hade fått så skulle det vara ett Afrikatema men det syntes inte till. Lite senare hoppade (ja, det är sant. Han till och med skuttade!!) dock en kines iklädd en leopardkostym (!) fram på vad jag förmodar skulle fungera som en catwalk, där han sen började jonglera med tre brinnande träpinnar. Vi antog att detta var det utlovade Afrikatemat och då kvällen inte såg vidare lovande ut begav vi oss snabbt vidare. Några glas vin på Glamour Bar räddade kvällen och lite senare drog jag till nattklubben Attica och dansade till Ministry of Sound ända in på småtimmarna.

Ja, så kan det gå. Denna vecka ska jag på mediamiddag på den posha nattklubben Attica på torsdag och det kommer definitivt att bli en mer givande kväll!

LeBronV China Colorway lanseras i Shanghai

Det har varit lite svårt för mig att skriva denna vecka eftersom min tandvärk har gjort mig ganska sängbunden. Infektionen blev värre under torsdagen och jag var tvungen att åka tillbaka till tandläkaren och göra nya ingrepp. Dessutom gjorde tandläkaren mina ögon tefatsstora när hon började prata om att ”vi kanske måste operera för att komma till bukt med den här infektionen?!”

Operera? I Kina? Ehhh

NEJTACK!

Jag klarade mig dock undan med ännu en rotfyllning (hur tragiskt känns detta, två rotfyllningar i tänder som jag inte ens har hål i?? Tur att mamma är tandläkare. När jag åker till Sverige nästa gång ska det bli korsförhör om tandblekning) och nu känns det faktiskt lite bättre. Men jag har absolut inte fått gjort allt jag borde fått gjort denna veckan och det känns lite irriterande. Imorgon måste jag ut och handla mig något snyggt inför Shangahis Purple Party. Måste bara se till att proppa i mig massa smärtstillande först. Har typ levt på smärtstillande en vecka nu.

Men nog om allt det här (lovar att inte göra fler avstickare för min tandstatus såvida jag inte blir inlagd på sjukhus och tvångsopererad). Över till lite modenytt!

I måndags hade Shanghai storbesök av ingen mindre än NBA basketstjärnan James LeBron, som tillsammans med Nikes VD/president Mark Parker lanserade sin nya doja: LeBronV China Colorway. Detta väckte ganska stor uppståndelse, inte minst med tanke på att basket är megapoppis i Kina. Nike är dessutom Kinas ledande sportmärke och står för cirka en tredjedel av all försäljningen på landets sportmarknad. Eftersom jag själv är en f.d basketnörd så tycker jag det är extra intressant med all uppståndelse. Men det unika i denna situation är väl det faktum att det bara kommer att säljas 4500 par skor och att försäljningen har startat i Kina föra den startat i USA. Sådant händer minsann inte ofta (om någonsin?) i basketvärlden.

Angående skon så får den bara godkänt av mig rent utseendemässigt. Jag har svårt för basketskor där svart inte får lov att vara med och leka. Men hur dessa skor känns att lira i är såklart en annan fråga. Om de har en bra stötdämpare och är mjuka och lätta att hoppa i så skulle de ju tveklöst kunna vinna mitt hjärta. Sååååå utseendefixerad är jag faktiskt inte!

Onsdagsont

Jag skulle ljuga om jag sa att det har varit en strålande vecka –för det har det inte. Jag har verkligen haft mer än lagom med otur sedan jag hoppade av morgontåget från Beijing i måndags… Förutom en fet förkylning så har jag också haft en våldsam tandvärk orsakad av en öm tand… Jag fattade inte riktigt hur allvarligt det var tills den ömmande tanden väckte mig klockan tre igårnatt och bara dunkade och gjorde såååå ont. Jag vågar inte berätta hur många smärtstillande jag har käkat under de senaste tre dagarna, men idag tog jag iaf itu med problemet och begav mig till tandläkaren.

Självklart, så är 'ett besök hos tandläkaren' i Shanghai inte i närheten av ett 'normalt svenskt tandläkarbesök'. Kliniken som jag blivit rekommenderad var nämligen belägen på ingen mindre plats än självaste Jin Mao Tower, Shanghais högsta och Asiens tredje högsta byggnad! (Och jag som trodde att jag skulle kunna vara oglamorös och gå till tandläkaren. Men nehej, inte det inte). Väl på plats i tandläkarstolen fick jag en tråkig nyhet. Min ömma tand är i själva verket en nerv i roten som är död. Inte konstigt att jag har mått illa av smärta. Det blev en himla massa borrande och sprutor, nålar och allt annat som jag verkligen är livrädd för. Till råga på allt skickade de hem mig med ett paket tabletter som de sa var smärtstillande, men som i själva verket visade sig vara antibiotika! Där satt jag och väntade på att effekten skulle slå in och smärtan skulle dunsta… i en hel timme! Outhärdigt är bara förnamnet. När jag slutligen googlade namnet på tabletterna och insåg att det var antibiotika fick jag verkligen anstränga mig för att inte stortjuta. Kan någonting NÅGONSIN bli rätt i det här landet? Vissa dagar känns det nämligen inte så.

Men vad är det nu de så klämkäckt och muntert säger: efter regn kommer solsken? Någon gång skall väl turen vända även för mig? Jag ska ju på glammigt lilaparty på lördag så helt fel är väl inte livet? Skulle dock behöva hitta något att ha på mig. Varken knästrumpor eller lila klänning har inhandlats på grund av tandsmärta som hindrar en att gå utanför dörren. Men nu borde jag väl vara bättre på G, åtminstone om jag käkar 2 ipren i förväg.

Nästa vecka ska definitivt bli bättre, det har jag redan bestämt mig för. Publicerar här en liten lista (läs: önsketänkarlista) på saker som jag ska passa på att få uträttat nästa vecka när jag slipper lida av tandsmärta och feber.

Nästa vecka ska jag:

• Gå på hot yoga (minst en gång)
• Dansa magdans
• Köpa mig allt jag behöver, inklusive knästrumpor, nya strumpbyxor, en härlig vinterbasker, några bastoppar (får aldrig nog), ett tjockt lackskärp, en svart polo, en senapsgul polo, skinnhandskar, en lila klänning och kanske också ännu en stickad väst… (somsagt, det är en önskelista??)
• Lära mig massor med nya kinesiska tecken
• Spana in butikerna på Maoming Nan Lu som jag ännu bara åkt förbi som hastigast i en taxi
• Äta hot pot (värmer så gott i kylan! Fast ok, idag var det 24 grader. Shanghai är ännu en bra bit från Beijings kyliga temperaturer... kanske hot pot kan vänta? Jag får köra på sushi istället)
• Gå till gymmet minst 2 ggr (yeah right)
• Inte ödsla tid på att skriva önsketänkarlistor…

Purple fashion night i Shanghai

Till helgen är det modeglam som gäller. Jag har blivit inbjuden till en tillställning som går under namnet "Purple Fashion Night" och som arrangeras av Shanghai Fashion Week Organization. Enligt den info jag fått så är det framförallt ett lila party på fredagskvällen och sen en visning och mingelkväll på lördagen. Klädsel säger ju sig själv: LILA! Jag hade från början storartade planer för vad jag skulle ha på mig: en mental vision av en lila klänning med bara axlar och som svävar ut strax under midjan (jag har tröttnat lite på oversize, återkommer till detta senare), men eftersom jag aldrig kom iväg till skräddarmarknaden igår (anledning? Många: artiklar att skriva, bloggar att uppdatera, fet förkylning och allmän måndagsolust) så vet jag inte riktigt om jag kan få en klänning gjord på så kort tid. Vi får se. Att bege mig ut på stan och leta efter en lila klänning har jag redan gett upp.. det har aldrig funkat för mig. När jag verkligen vill finna ngt så finner jag det aldrig.

Men tillbaka till varför jag tröttnat på oversize-klänningar... Jo... Till helgen var jag ju somsagt i Beijing och hade på mig en söt, men stor, klänning från H&M... Vi gick och åt hotpot och beställde en bringare suan mei tang... dvs en bitter plommondricka som passar speciellt bra när man äter kryddstark mat. När vi hade beställt tittade servitrisen lite osäkert på mig och viskade försiktigt till min kompis: "Man får inte lov att dricka suan mei tang när man är gravid..."
Aoooooch. Det kvittar tydligen om man visar sina smala ben och armar och verkligen själv tycker att man har skapat en uppenbar kontrast och 'lekt med silhuetten"... folk (i Kina) tror ändå att man väntar bebbe när man går runt i en klänning som döljer ens riktiga former... Och ursäkta om jag låter ytlig, men jag tänker inte strutta runt i höst och verka gravid i höst. Speciellt inte när jag rör mig omkring minimänniskor från Korea, Japan och Kina som har getingmidja och är 1.60 cm långa. Så sorry lilla klänningen, men du ska få följa med mig till skräddarmarknaden nästa gång där du ska sys in.







Min ’stand in’ outfit för fredagen, ifall att jag inte hittar någon glammig lila klänning… Helst skulle jag vilja ha på mig något i stil med vad Diane Kruger har på sig på bilden.. Men men. Lila topp och svart kjol från H&M, grå kjol från Shanghais skräddarmarknad, skor från Vagabond. Till detta tänkte jag kombinera med ett par snygga knästrumpor som jag dock inte äger ännu.

Smått dramatisk Beijing wknd

Oj vilken helg jag har haft i Beijing!? Vet inte var jag ska börja… ska ju inte avslöja för mkt om stadens shoppingnästen eftersom jag inom en snar framtid kommer att skriva en artikel om just detta… Men kan ju säga som så att den som far till Beijing knappast behöver leta länge för att hitta udda små butiker. Beijing fullkomligt svämmar över av originella affärer!

En sak man dock bör komma ihåg om man ska åka till Beijing och planerar att bo på ett hotell, det är att ta med sig sitt pass. Jag och min pojkvän tog nattåget från Shanghai till Beijing och hade såklart inte en tanke på att packa ner vare sig pass eller ID. När vi blev nekade att checka in på vårt hotell (samt 10 andra hotell) insåg vi dock att det kanske inte var vårt smartaste drag att anlända till Beijing utan identifikation. Inte blev det ju heller lättare av det faktum att Kina höll sin årliga partikongress just denna helg och att säkerheten var på topp.

Det krävdes några samtal till den svenska ambassaden, till vänner, till polisen, till vår hyresvärd i Shanghai och till min gamla f.d chef (som tidigare jobbat för regeringen i Beijing) för att lösa situationen. Slutligen (och efter att vi insett att vi inte kunde komma någon vart utan direkta kopior på passen) lyckades vi övertala vår kinesiska hyresvärd att åka till vår lägenhet i Shanghai, leta upp våra pass, fotografera varenda sida i passet och maila dessa bilder till oss. (Vi har en mycket snäll hyresvärd). 10 timmar senare lyckades vi checka in. Men vadå, bättre sent än aldrig?! (Och att slutligen bli insläppta på det rum vi redan betalt för kändes ungefär som att vinna på lotto!)

Förutom den här lilla incidenten ägnade vi oss åt en rad trevliga nöjen i Beijing, som tex: runtvandring bland hutonger (dvs Beijings historiska bostäder som man äntligen insett att man måste bevara), härliga konversationer med Beijings seniorbefolkning (som blir så glada när man kan prata kinesiska och vill veta allt om en), shopping, hot pot måltider, provsmakning av kinesisk ost (helt underbart!), billiga cocktails i ett relativt nyöppnat (och tyvärr också relativt folkfattigt) bardistrikt, kryddstark lunch på restaurangen 10m2 (en av Beijings minsta men mest charmerande restauranger), streetstylespaning, intervjuer till min artikel, fotmassage och en 20-kronors-manikyr (men glittrigt lila på naglarna var inte lika snyggt i dagsljus som det var i den dunkla salongen). Så tja, det blev lite av varje med andra ord! Jag älskar verkligen att besöka Beijing! Det känns inte fullt lika snurrigt och virrigt som Shanghai ibland kan kännas och så pratar dessutom Beijingborna mycket mer förståelig kinesiska än Shanghaiborna. Så på återseende, absolut!

Stella McCartney öppnar i Shanghai

Ja, äntligen!!! Stella McCartney har nu öppnat sin första butik i Shanghai! Belägen i en av stadens lyxigaste shoppinggallerior ”Plaza 66” förväntas den 300 m2 butiken att vinna Shanghais shoppinghjärtan. Shanghai är bara det första stoppet; under kommande 18 månader planerar Stella McCartney att öppna ytterligare 10 butiker i Asien. Jag har ännu inte hunnit besöka butiken, men tro mig, det kommer att ske inom en snar framtid!


Till helgen ska jag besöka Beijing. Tar nattåget dit på fredag och hoppar på ytterligare ett nattåg hem på söndag. Så det blir bara en 2-dagars snabbvisit. Men tänkte kolla in vilka förändringar staden genomgår (rent modemässigt) nu när OS snart stundar. Ser också fram emot att spendera lite tid i Beijing utan att (halvt) svettas ihjäl. Mina tidigare Beijingvisiter har nämligen alltid infalligt under sommarmånaderna och då är det precis som överallt i Kina: så varmt att man inte har lust med att göra något annat än att sippra bubbelte i skuggan.


Den här klänningen har redan blivit en hit i stan. Alla tycks vara på jakt efter den. Bilder från Stella McCartneys höst/vinter 2007/2008.

Att sova på kontoret

Gårkvällens middag med min nya japanska bekantskap Erika, som innan hon flyttade till Shanghai arbetade som redaktören på modemagasinet Precious, resulterade i många intressanta samtal. Först och främst var det sushin vi åt: finns det något godare man kan äta?! Seriöst talat? Vi inledde med lite sashimi innan vi beställde in tre experimentella sushirullar. Testat chilisås på sushi förr? Det är en delikatess. På Haiku vet dem verkligen hur man gör! Den som har vägarna förbi Shanghai får helt enkelt inte missa ett besök på en av stans absolut bästa restauranger.

Det blev såklart också lite mode- och jobbsnack. Erika berättade lite om den japanska modelegenden Takada Kenzo som trots sina föräldrars motstånd pluggade mode, flyttade till Paris och slutligen också satte Japan på modevärldens karta. Det var Kenzos ’oversize’ siluett som drog till sig världens blickar och trots att designern själv idag har dragit sig tillbaka (1999) så finns hans märke kvar. (Mer om detta hoppas jag att kunna skriva om när jag presenterar japanska designers i en artikel i framtiden).




Erika berättade också lite om hur det är att jobba inom mode/mediebranschen i Japan. Hon inledde med att avslöja några roliga detaljer från ett glammigt photo shoot som hon gjort i Sydney och min blick var grön av avundsjuka. Ända tills vi började prata om övertid. Jag har själv en hel del erfarenhet av övertid, inte minst från ett företag som jag jobbade för som räknade med att jag skulle jobba till klockan 21 på vardagar och klockan 23 på fredagskvällar (obetalt, såklart –och nej, detta har såklart inte skett i Sverige utan i ett land där fackföreningar inte existerar). Jämfört med Erikas erfarenhet insåg jag dock snabbt att vad jag upplevde då var en baggis.

”Övertid? Ja, det är ju klart. Vissa dagar var det inte ens lönt att gå hem över natten. Ibland måste man jobba till klockan 5 på morgonen och då kan man ju lika bra sova några timmar på kontoret innan man ska jobba nästa dag igen”.

Ehum. Harkel. Ja, somsagt. Den där övertiden är en riktigt glädjedödare. I hela världen.

Att vara big foot i Shanghai

Det är jättekul att handla skor i Shanghai. Åtminstone om du har storlek 35-38. Är du däremot som jag; mer åt 39-40-hållet (och har du större fötter än det är det inte ens lönt att försöka) så kan det vara lite knepigare att finna sig ngt som klär fötterna. I början hade jag seriösa problem att acceptera faktum. Jag trodde ju att jag skulle kunna handla massor med skor i Kina (”Det är ju så billigt där!” sa alla. ”Ta inte med dig för mycket bagage!”) så förstå min hysteri när jag insåg att ”jovisst, i Kina finns det massor billiga, söta, annorlunda, originella (sa jag billiga?) skor av alla möjliga sorters former… MEN ingenting större än storlek 38”. PANIK!

Efter lite ’sourcing’ fick jag dock klart för mig att det finns alternativ för big foots som jag: man kan handla på Zara (dock inte alltid så kul och väldigt begränsat med alternativ) och så kan man också få gjort sina egna skor hos en skomakare. Det hela är lite som på skräddarmarknaden: du väljer själv design, klack, material, sula… etc. Men detta kostar en slant. Och det kan ta upp till 1 månad för skorna att bli klara. Så vid mer akuta tillfällen krävdes ett annat alternativ.

Det var då jag insåg en av de saker jag lär mig älska med Shanghai: att här erbjuder ibland de små butikerna i French Concession service utöver det normala! Jag insåg det en dag då jag surmulet betraktade alla fina skor i en söt liten butik där min (lill-fotade) vän skulle köpa sig ett par stövlar. Avundsjukt beundrade jag ett par låga ankelboots i storlek 35 när butiksägaren kom fram till mig och frågade om jag ville prova. ”35 är lite för litet för mig (lite?) jag måste ha minst 39 och det vet jag att ni inte har” snäste jag men då gjorde han något oväntat: han plockade upp något som liknade en uråldrig walkie-talkie och började prata på snabb kinesiska. ”Vänta ett ögonblick!” sa han ”Ett cykelbud är på väg”.

Och mycket riktigt. 15 minuter senare anlände ett par splitternya boots i storlek 39 i en cykelkorg. Killen bakom styret såg näst intill livlös ut. Stackare, han måste ha tagit ut sig totalt i Shanghais galna trafik? Jag vågade inte ens fråga hur långt han hade trampat. Bootsen passade lyckligtvis som handen i handsken och butiksägaren log lyckligt. Nu kunde han såklart sälja mig dessa skor för vilket påhittat pris som helst…

Efter detta insåg jag att man i Shanghai kan få lite specialbehandling om man bara är på rätt plats vid rätt tidpunkt. Tro mig; att gruffa om för små skor funkar inte alltid. Jag har testat. De flesta butiksbiträden skrattar bara när jag säger att jag har storlek 39. Men jag har mina små favoritbutiker dit jag går ibland, lägger huvudet på sned och darrar lite med underläppen innan jag säger: ”Skulle det möjligtvis vara okej med ett cykelbud…”

Den enda ”nackdelen” med det här systemet är att de gånger jag har lyckats få butiker att skicka mig skor med cykelbud så har jag också blivit tvungen att köpa skorna, oavsett om jag gillar dem eller inte. Jag har helt enkelt inte haft hjärta att tacka nej när jag ser den utpumpade pojken som vilar på sitt cykelstyre. Så för min ekonomis skull försöker jag att inte missbruka systemet.

Jag har dock hittat en annan big-foot-vänlig kedja vid namn Hotwind som faktisk brukar ha de mesta av sitt sortiment i storlek 39. Där köpte jag mig igår ett par ankelboots i lack. 429 kronor och livstidsgaranti! Jatack! Och jag slapp tvinga ut en ung pojke på cykel. Det kändes nästan som en god gärning.

Modeglamor i Shanghai i december

Visst är det alltid extra trevligt att avnjuta sitt morgonkaffe medan man läser tidningen? Det är precis som om det smakar bättre när man har någonting att roa ögonen med? För min del är det Shanghai Dailys nätupplaga som ackompanjerar morgonkaffet och i morse kunde jag till min glädje läsa att ”China Fashion Awards” kommer att hållas i Shanghai den 9 december.

Det årliga galapartyt kommer att hållas i Pudongs expocenter som är beläget i östra Shanghai. Som vanligt är förväntningarna för höga, inte minst med tanke på att Valentino har lovat att han ska dyka upp. (Och därmed göra sitt första besök någonsin i fastlandskina).

Tillställningen kommer tveklöst att locka alla stora kinesiska stjärnor, skådisar och musiker till Shanghai vilket alltid är spännanda. De flesta kinesiska stjärnor håller väldigt låg profil så det är alltid kul att se dem i rampljuset. Enligt traditioner ska man också utse landets bäst klädda. Förra året var det den kinesiska skådisen Fan Bingbing och Hongkong popstjärnan Yumiko Cheng som kammade hem titlarna. Personligen är jag mer förtjust i Fan Bingbings stil. Vad tycker ni?

Fan Bingbing

Yumiko Cheng

Torsdagsbitar

Lite nöjes- och svallergodbitar från Shanghai:

Den 5:e november kommer Beyonce till Shanghai för sin enda Kinakonsert. Jag skulle gärna ha gått dit och skakat lite men plånboken stödjer inte riktigt detta förslag. Tidigare i år såg jag Xtina Aguilera i Shanghai och det var en ganska cool upplevelse. Den lilla tjejen med den stora rösten gjorde ingen besviken och utmanade till och med Kinas strikta censorer då hon sjöng ”Dirty” i ett land där det är förbjudet att framföra låtar som handlar om sex, våld eller droger. Diiiiirty girl!

Livet är en catwalk –åtminstone om du festar på Elite Bar i Shanghai. Där kan du både dansa, strutta och mingla längs med den 12 meter långa catwalken. När baren slog upp sina portar för cirka ett år sen lovade man att det skulle hållas modearrangemang var månad (vi väntar fortfarande på att detta ska bli en verklighet) samt att kunderna skulle bli serverade av Shanghais elitmodeller. Så vitt jag vet så är det dock en ganska vanlig bar –med en cool inredning och en lång catwalk.


Den kinesiska modellen Du Juan har minsann inte haft ett dåligt år. Den före detta fröken Kina (2003) kan skryta med att hon i år har hunnit med att varit omslagsflicka för kinesiska Vogue och Mary-Claire samt australiensiska Fashion Trend. Hon har också gått visningar för alla de stora namnen i år, inklusive Ralph Rucci, Dior, Dolce&Gabanna, Hermes, Louis Vuitton och nyligen utsågs hon till den största asiatiska supermodellen. (Phu! Andas djuuuupt!) Inte illa för en tjej som fyllde 20 för en månad sen.


Helgplanerna ser ut att gå i shopping- och nöjesgudens färger… (vilka nu de är?) Eftersom jag inte hann åka till skräddarmarknaden idag för att hämta upp mina kläder så det får bli på lördag. På lördag fyller också min gamla chef Dan Bignold, som är redaktör för SH Magazine –Shanghais ledande citymagasin, 30 år så då är det middag på Dong Bei Ren som gäller. Efter det blir det efterfest på Microair, en ’air’ bar som är belägen på den 34:e våningen i en av Shanghais högsta skyskrapor… Hmmm… Snacka om svindelpotential?!

Inspiration: Japan

Klänning från Can two, strumpbyxor från tutu anna. Skorna är från en tidigare säsong.

Jag älskar japanskt mode. Likt kineserna så klär sig japanerna väldigt ’chickt’, de är glada i lager-på-lager och så är de inte heller rädda för att klä upp sig till vardagen. Häromdagen sprang jag på en japansk kvinna vid namn Erica, som innan hon flyttade till Shanghai arbetade som redaktör på det japanska modemagasinet ”Precious”. ("Precious" kommer från samma publishing house som det kanske mer kända japanska modemagasinet ”Oggi”). Jag blev löjligt lyrisk av att träffa en före detta moderedaktör från Japan och längtar redan till på tisdag då vi ska ut och käka på Haiku, som är min favoritrestaurang i Shanghai (serverar japansk fusion). Jag lovar att föra vidare allt japanskt modeskvaller som Erica delar med sig av. Tills vidare får ni nöja er med lite inspirerande street style foton från Tokyo.

Scarf från Yaponski, tröja från Stroke,Jeans från Cheap Monday och skor från Vivienne Westwood. Shortsen är gamla.

Bröllop på kinesiska

Den som har svårt för att bestämma sig för vilken bröllopsklänning hon ska gifta sig i bör gifta sig i Kina. I det här landet bör nämligen bruden byta klänning åtminstone två gånger under bröllopsfestens gång.

De flesta kinesiska brudar brukar inleda kvällen i en vit, prinsessaktig västerländsk bröllopsklänning och en tiara i håret. Detta är ett ganska nytt inslag i den kinesiska bröllopskulturen, men jag tror att de unga tjejerna älskar det eftersom de i sina vita, fluffiga klänningar kan glittra och glimma hur mycket som helst. När de byter till den traditionella kinesiska klänningen, det vill säga en röd, lång qipao, är det nämligen en lite mer jordnära stil som gäller.

Under den senaste månaden har jag fått äran att vara med på två kinesiska bröllop, ett i Shanghai och ett i Suzhou. Då brudens klänningar skiljde sig något (medan Shanghaibruden bytte från en gräddbakelsevit till en röd, till ännu en röd, bytte Suzhoubruden från en vit till en rosa till en gul och sen till en röd) var själva bröllopen lika smaklösa. Det var rosa fluff och ludd på väggarn, ur högtalarna strömmade det allra smörigaste från Westlife och bröllopstårtorna bestod i stor sett bara av grädde. På Suzhoubröllopet hade de till och med en liten maskin framme vid scenen som blåste ut såpbubblor med jämna mellanrum. Det fattades bara en Ken och en Barbie på gästlistan för att det hela skulle te sig totalt overkligt.

På det senaste bröllopet satt jag vid samma bord som en finsk herre som för några år sedan gifte sig med en kinesisk kvinna. Medan jag följde såpbubblorna med blicken kunde jag inte låta bli att fråga honom om hans kinesiska bröllop varit av liknande slag?
”Nej nej, mitt var mindre. Tycker du inte det här är lite för mycket?” svarade han och stoppade munnen full av anka.
”För mycket? De får ju byta klänning fyra gånger om det vill?”

Det är väl lustigt hur snabbt man kan bli biten av andra länders traditioner?

Personligen är jag dock inte så förtjust i pråliga bröllopsklänningar. Den här svala kreationen från Vera Wangs vårkollektion 2008 hade jag däremot gärna haft på mig som en av mina fyra bröllopsklänningar…

I hate Mondays

Vissa dagar borde man inte ha stigit upp ur sängen…

Dagens förtret började med ett oförlåtligt missförstånd i kommunikation mellan mig och min pojkvän. Helgen till ära hade jag vistats i hans lgnh i staden Suzhou, en söt ’liten’ (dvs där bor bara runt 5 miljoner människor) håla belägen cirka 40 km utanför Shanghai. Nu var det dock måndag och det var dags för mig att ta tåget hem medan han skulle gå till jobbet. Innan min pojkvän gick hemifrån hade vi följande konversation:

Pojkvännen: ”Har du nu nycklar?” (Nycklar så att du kan komma ut ur Suzhou lägenheten som måste öppnas inifrån med nyckel)
Jag: ”Ja klart jag har nycklar!” (Nycklar till vår lgnh i Shanghai som han alltid själv brukar glömma när han reser till Shanghai på helgerna)

Puss och hej!

Inte förrän en timme senare när jag skulle lämna min älskades lya insåg jag kalla fakta: han hade såklart inte frågat om jag hade nycklar till Shanghailägenheten, utan nycklar till Suzhoulägenheten. Jag, i min lulliga lilla måndagsvärld, hade dock inte kopplat utan fick nu finna mig i en pinsam situation: 25 bast och INNELÅST.

Två telefonsamtal senare såg problemet ut att ljusna. Pojkvännen skickade företagets chaufför Golden (skratta inte åt namnet. Under mitt år i Shanghai har jag träffat både en”Rabbit” en ”Candy”, en ”Cotton” och en ”Panda”, bara för att nämna några kineser med lustiga engelska namn) med en nyckel så att han kunde släppa ut mig. Dessvärre var det värsta stormen utomhus, då orkanen Krosa som i lördags ställde till det för Taiwan hade blåst vidare och nu nått Suzhou, så det gick inte så snabbt för Golden att ta sig fram. Jag missade såklart mitt 9.33 tåg och när jag väl kom till stationen (som till stor del var översvämmad) fanns det inga biljetter till Shanghai förrän kl 13.00!

Inte heller blev situationen bättre av att jag inte alls varit förberedd på orkanväder utan hade på mig en löjligt opassande outfit bestående av svarta korta byxor, vitt linne och platta ballerinaskor (När det har varit över 30 grader i mer än 4 månader förväntar man sig inte att det helt plötsligt ska börja regna, blåsa och vara kallt). För att sky mig för regnet hade jag innan jag lämnade Suzhoulägenheten bestämt mig för att ”låna” min pojkväns helt för stora svarta huvjacka. Med huvan uppe såg jag mer eller mindre ut som en ninja där jag svajade fram i blåsten. Självklart täckte huvan mitt synfält och det dröjde inte länge förrän jag plaskade ner mig i en översvämmad viadukt. Kineserna runt omkring mig gapskrattade medan jag var måttligt road (jag älskar visst att underhålla men inte på måndagar!). Väl inne på stationen (biljettbyggnaden och själva stationen ligger en bra bit ifrån varandra, det var därför jag lyckades blöta ner mig så) var jag tvungen att byta skor för att slippa bli förkyld och allt jag hade med mig var såklart ett par skyhöga pumps som, om möjligt, gjorde min outfit ännu mer skrattretande.

Sedan påbörjades operation ’smita-på-ett-tidigare-tåg’ eftersom klockan var 10 och jag inte ville vänta till kl 13. Efter att ha lyckats dölja mitt tågnummer för kontrollanten med tummen kom jag lyckligtvis på ett tåg runt 11-tiden och äntligen var jag på väg.

Väl tillbaka i Shanghai är det nästan ännu mer storm och regn och för att vara helt ärlig så känner jag bara för att bädda ner mig i min säng igen. Jag lovade att jag skulle berätta om bröllopet (som var lyckat) men först måste jag nog tina upp lite, både fysiskt och mentalt.

För att få mig själv att må bättre ska jag drömma om att jag äger den här underbara skapelsen från Chloés höstkollektion och att det är sol, blå himmel och 25 grader utomhus….

Ny shoppingspree på skräddarmarknaden

Idag begav jag mig tillsammans med Amanda till skräddarmarknaden för att hämta upp våra jackor. Det gick sådär. Min gråa Sisley-kopia hade fått en för kantig och smal krage och fick skickas tillbaka till skräddarna så att de kan göra den rundare och bredare. Fortsättning följer!

Amanda hade sytt upp två jackor. En kort, röd Sisley jacka. Men vi gillade inte knapparna utan valde nya. Samma sak med en blå Oasis variant. Ruskiga, guldiga knappar var tvungna att bytas ut så det var två aningen snopna tjejer som fick traska hem utan några nya jackor. Våra förbättrade versioner kommer att vara färdiga på torsdag, så jag lovar att återkomma med mer info då!

Jag hade dock en annan topp att hämta upp. En lila, A-line topp med trumpetarmar och denna var jag mycket nöjd med. För 80 kronor var den ett kap och eftersom jag ändå var på plats passade jag på att beställa en ny klänning. Medan Amanda provade kläder hittade jag nämligen en snygg, rutig klänning med korta ärmar från det japanska märket Mimi&Roger i ett asiatiskt modemagasin. Efter att ha spanat in lite olika tyger på marknaden bestämde jag mig för ett rutigt tyg som gick i vitt, orange, grått och mörkblått. Jag passade också på att göra mig en grå kort kjol, så det blir en hel del att hämta när vi återvänder på torsdag.

Imorgon ska jag på kinesiskt bröllop (mitt andra kinesiska bröllop på bara två månader. Det råder bröllopsfeber i Kina) så jag lovar att återkomma med både bilder och skvaller efter helgen!

H&M hysteri

För tillfället är jag i full färd med att avnjuta en vecka av någorlunda frihet i Shanghai. I måndags var det nämligen Kinas nationaldag och detta fenomen firas med en ’Golden week’ i hela Kina, dvs alla (japp, alla de 1.3 miljarder människorna i detta gigantiska rike) är lediga samtidigt. Många tar tillfället i akt att resa, men eftersom det är lagom smockfullt på tåg, flyg, bussar och båtar har jag som vanligt valt att stanna kvar i Shanghai. Dagstidningarna har dock skrivit om att ledigheten lockar 4 miljoner (!) turister till stan så stora gator som Nanjing Rd och Huaihai Rd bör undvikas under gyllene veckor.

Jag har istället lagt ner min tid och energi på att traska runt i French Concession, det vill säga området där jag bor som är ett hav av små mysiga butiker och café. Här finner du långt ifrån designerkollektioner (några dåliga kopior dyker ibland upp, så det gäller att vara aktsam), utan snarare massa söta klänningar, stickade västar och annorlunda skinnjackor. Tyvärr är mycket av det jag finner för smått för min 175 cm långa kropp (jag har också tyvärr onaturligt långa armar som alltid ställer till det med längden) men ibland har man tur och då passar man på att slå till. Igår hittade jag en söt stickad väst med huva som kommer värma gott när hösten väl kommer… Om den nu kommer. Idag är det 30 grader varmt och knappast läge för stickat.

Jag sprang förbi H&M på Huaihai Rd igår eftersom jag behövde köpa mig några basplagg och det var minsann ingen trevlig upplevelse. Visst är det kul att det går så bra för H&M i Shanghai (H&M kom nyligen 2:a på en listan av stadens 25 bästa affärer i ett citymagasin) men jeeeez, kineserna är fullkomligt galna i butiken. Det gick knappt att röra sig därinne och ändå var det inte ens rea. Provrumskön ska vi inte ens snacka om. Men men. Imorgon ska jag ut till östra Shanghai (Pudong kallas denna stadsdel) och kolla in en galleria vid namn Superbrand Mall. På femte våningen i denna galleria ligger nämligen en japansk affär vid namn Honeys som visserligen också säljer väldigt små kläder, men oj så mycket fint. I Superbrand Mall finner man också Shanghais andra H&M-butik. Säkerligen lika smockfull, men ändå. Behöver man basplagg så behöver man dem.

Höstjacka fixad

Något av det bästa med att bo i Shanghai är stadens skräddarmarknad. Belägen vid den södra bunden på Lujiabang Rd är det en plats jag älskar att besöka, gärna utrustad med det senaste numret av Vouge samt min fashionita kompis, Shanghais egna ’it’ girl, Amanda.

Sedan mitt första besök till marknaden (i november 2006) har jag återvänt åtskilliga gånger: med min pojkvän, med vänner, med familj och på egen hand. Successivt har antalet skräddarsydda plagg i min garderob ökat. Från en oskyldig vinterjacka till en klänning, en skjorta, ännu en jacka, en kavaj, en kjol... och ytterligare en klänning. Innan sommaren fick jag uppsytt en underbart snygg brun skjortklänning. Det känns nog inte vidare aktuellt i kyliga Sverige för tillfället, men i Shanghai är det fortfarande runt 29 garder på dagarna, så här kan den användas flitigt.

Eftersom vi dock går emot min favoritmodesäsong, hösten, så tyckte jag att det dagen till ära skulle passa med att sy upp lite varmare plagg. Så jag beställde en kopia av en jacka som Sisley visade i sin höst/vinterkollektion 07…. Med rundad krage och tighta ärmuppslag. Vad tycks? Min kommer dock att vara grå. Priset? 400 spänn. Och ja, det är äkta kashmir. Amanda, i sin tur, beställde två riktigt coola jackor, men mer om allt detta när vi hämtar vårt kashmirberg på fredag.