tisdag 16 oktober 2007

Att sova på kontoret

Gårkvällens middag med min nya japanska bekantskap Erika, som innan hon flyttade till Shanghai arbetade som redaktören på modemagasinet Precious, resulterade i många intressanta samtal. Först och främst var det sushin vi åt: finns det något godare man kan äta?! Seriöst talat? Vi inledde med lite sashimi innan vi beställde in tre experimentella sushirullar. Testat chilisås på sushi förr? Det är en delikatess. På Haiku vet dem verkligen hur man gör! Den som har vägarna förbi Shanghai får helt enkelt inte missa ett besök på en av stans absolut bästa restauranger.

Det blev såklart också lite mode- och jobbsnack. Erika berättade lite om den japanska modelegenden Takada Kenzo som trots sina föräldrars motstånd pluggade mode, flyttade till Paris och slutligen också satte Japan på modevärldens karta. Det var Kenzos ’oversize’ siluett som drog till sig världens blickar och trots att designern själv idag har dragit sig tillbaka (1999) så finns hans märke kvar. (Mer om detta hoppas jag att kunna skriva om när jag presenterar japanska designers i en artikel i framtiden).




Erika berättade också lite om hur det är att jobba inom mode/mediebranschen i Japan. Hon inledde med att avslöja några roliga detaljer från ett glammigt photo shoot som hon gjort i Sydney och min blick var grön av avundsjuka. Ända tills vi började prata om övertid. Jag har själv en hel del erfarenhet av övertid, inte minst från ett företag som jag jobbade för som räknade med att jag skulle jobba till klockan 21 på vardagar och klockan 23 på fredagskvällar (obetalt, såklart –och nej, detta har såklart inte skett i Sverige utan i ett land där fackföreningar inte existerar). Jämfört med Erikas erfarenhet insåg jag dock snabbt att vad jag upplevde då var en baggis.

”Övertid? Ja, det är ju klart. Vissa dagar var det inte ens lönt att gå hem över natten. Ibland måste man jobba till klockan 5 på morgonen och då kan man ju lika bra sova några timmar på kontoret innan man ska jobba nästa dag igen”.

Ehum. Harkel. Ja, somsagt. Den där övertiden är en riktigt glädjedödare. I hela världen.

Inga kommentarer: