Vissa dagar borde man inte ha stigit upp ur sängen…
Dagens förtret började med ett oförlåtligt missförstånd i kommunikation mellan mig och min pojkvän. Helgen till ära hade jag vistats i hans lgnh i staden Suzhou, en söt ’liten’ (dvs där bor bara runt 5 miljoner människor) håla belägen cirka 40 km utanför Shanghai. Nu var det dock måndag och det var dags för mig att ta tåget hem medan han skulle gå till jobbet. Innan min pojkvän gick hemifrån hade vi följande konversation:
Pojkvännen: ”Har du nu nycklar?” (Nycklar så att du kan komma ut ur Suzhou lägenheten som måste öppnas inifrån med nyckel)
Jag: ”Ja klart jag har nycklar!” (Nycklar till vår lgnh i Shanghai som han alltid själv brukar glömma när han reser till Shanghai på helgerna)
Puss och hej!
Inte förrän en timme senare när jag skulle lämna min älskades lya insåg jag kalla fakta: han hade såklart inte frågat om jag hade nycklar till Shanghailägenheten, utan nycklar till Suzhoulägenheten. Jag, i min lulliga lilla måndagsvärld, hade dock inte kopplat utan fick nu finna mig i en pinsam situation: 25 bast och INNELÅST.
Två telefonsamtal senare såg problemet ut att ljusna. Pojkvännen skickade företagets chaufför Golden (skratta inte åt namnet. Under mitt år i Shanghai har jag träffat både en”Rabbit” en ”Candy”, en ”Cotton” och en ”Panda”, bara för att nämna några kineser med lustiga engelska namn) med en nyckel så att han kunde släppa ut mig. Dessvärre var det värsta stormen utomhus, då orkanen Krosa som i lördags ställde till det för Taiwan hade blåst vidare och nu nått Suzhou, så det gick inte så snabbt för Golden att ta sig fram. Jag missade såklart mitt 9.33 tåg och när jag väl kom till stationen (som till stor del var översvämmad) fanns det inga biljetter till Shanghai förrän kl 13.00!
Inte heller blev situationen bättre av att jag inte alls varit förberedd på orkanväder utan hade på mig en löjligt opassande outfit bestående av svarta korta byxor, vitt linne och platta ballerinaskor (När det har varit över 30 grader i mer än 4 månader förväntar man sig inte att det helt plötsligt ska börja regna, blåsa och vara kallt). För att sky mig för regnet hade jag innan jag lämnade Suzhoulägenheten bestämt mig för att ”låna” min pojkväns helt för stora svarta huvjacka. Med huvan uppe såg jag mer eller mindre ut som en ninja där jag svajade fram i blåsten. Självklart täckte huvan mitt synfält och det dröjde inte länge förrän jag plaskade ner mig i en översvämmad viadukt. Kineserna runt omkring mig gapskrattade medan jag var måttligt road (jag älskar visst att underhålla men inte på måndagar!). Väl inne på stationen (biljettbyggnaden och själva stationen ligger en bra bit ifrån varandra, det var därför jag lyckades blöta ner mig så) var jag tvungen att byta skor för att slippa bli förkyld och allt jag hade med mig var såklart ett par skyhöga pumps som, om möjligt, gjorde min outfit ännu mer skrattretande.
Sedan påbörjades operation ’smita-på-ett-tidigare-tåg’ eftersom klockan var 10 och jag inte ville vänta till kl 13. Efter att ha lyckats dölja mitt tågnummer för kontrollanten med tummen kom jag lyckligtvis på ett tåg runt 11-tiden och äntligen var jag på väg.
Väl tillbaka i Shanghai är det nästan ännu mer storm och regn och för att vara helt ärlig så känner jag bara för att bädda ner mig i min säng igen. Jag lovade att jag skulle berätta om bröllopet (som var lyckat) men först måste jag nog tina upp lite, både fysiskt och mentalt.
För att få mig själv att må bättre ska jag drömma om att jag äger den här underbara skapelsen från Chloés höstkollektion och att det är sol, blå himmel och 25 grader utomhus….
Dagens förtret började med ett oförlåtligt missförstånd i kommunikation mellan mig och min pojkvän. Helgen till ära hade jag vistats i hans lgnh i staden Suzhou, en söt ’liten’ (dvs där bor bara runt 5 miljoner människor) håla belägen cirka 40 km utanför Shanghai. Nu var det dock måndag och det var dags för mig att ta tåget hem medan han skulle gå till jobbet. Innan min pojkvän gick hemifrån hade vi följande konversation:
Pojkvännen: ”Har du nu nycklar?” (Nycklar så att du kan komma ut ur Suzhou lägenheten som måste öppnas inifrån med nyckel)
Jag: ”Ja klart jag har nycklar!” (Nycklar till vår lgnh i Shanghai som han alltid själv brukar glömma när han reser till Shanghai på helgerna)
Puss och hej!
Inte förrän en timme senare när jag skulle lämna min älskades lya insåg jag kalla fakta: han hade såklart inte frågat om jag hade nycklar till Shanghailägenheten, utan nycklar till Suzhoulägenheten. Jag, i min lulliga lilla måndagsvärld, hade dock inte kopplat utan fick nu finna mig i en pinsam situation: 25 bast och INNELÅST.
Två telefonsamtal senare såg problemet ut att ljusna. Pojkvännen skickade företagets chaufför Golden (skratta inte åt namnet. Under mitt år i Shanghai har jag träffat både en”Rabbit” en ”Candy”, en ”Cotton” och en ”Panda”, bara för att nämna några kineser med lustiga engelska namn) med en nyckel så att han kunde släppa ut mig. Dessvärre var det värsta stormen utomhus, då orkanen Krosa som i lördags ställde till det för Taiwan hade blåst vidare och nu nått Suzhou, så det gick inte så snabbt för Golden att ta sig fram. Jag missade såklart mitt 9.33 tåg och när jag väl kom till stationen (som till stor del var översvämmad) fanns det inga biljetter till Shanghai förrän kl 13.00!
Inte heller blev situationen bättre av att jag inte alls varit förberedd på orkanväder utan hade på mig en löjligt opassande outfit bestående av svarta korta byxor, vitt linne och platta ballerinaskor (När det har varit över 30 grader i mer än 4 månader förväntar man sig inte att det helt plötsligt ska börja regna, blåsa och vara kallt). För att sky mig för regnet hade jag innan jag lämnade Suzhoulägenheten bestämt mig för att ”låna” min pojkväns helt för stora svarta huvjacka. Med huvan uppe såg jag mer eller mindre ut som en ninja där jag svajade fram i blåsten. Självklart täckte huvan mitt synfält och det dröjde inte länge förrän jag plaskade ner mig i en översvämmad viadukt. Kineserna runt omkring mig gapskrattade medan jag var måttligt road (jag älskar visst att underhålla men inte på måndagar!). Väl inne på stationen (biljettbyggnaden och själva stationen ligger en bra bit ifrån varandra, det var därför jag lyckades blöta ner mig så) var jag tvungen att byta skor för att slippa bli förkyld och allt jag hade med mig var såklart ett par skyhöga pumps som, om möjligt, gjorde min outfit ännu mer skrattretande.
Sedan påbörjades operation ’smita-på-ett-tidigare-tåg’ eftersom klockan var 10 och jag inte ville vänta till kl 13. Efter att ha lyckats dölja mitt tågnummer för kontrollanten med tummen kom jag lyckligtvis på ett tåg runt 11-tiden och äntligen var jag på väg.
Väl tillbaka i Shanghai är det nästan ännu mer storm och regn och för att vara helt ärlig så känner jag bara för att bädda ner mig i min säng igen. Jag lovade att jag skulle berätta om bröllopet (som var lyckat) men först måste jag nog tina upp lite, både fysiskt och mentalt.
För att få mig själv att må bättre ska jag drömma om att jag äger den här underbara skapelsen från Chloés höstkollektion och att det är sol, blå himmel och 25 grader utomhus….
1 kommentar:
Hehehehe ... borde inte skratta - men lol ! Men Murphys lag garanterar att en olycka sällan kommer ensam - speciellt på måndagar. Så bäst att dra på de lumpnaste plaggen man har och krypa tillbaka till sängen igen...
Skicka en kommentar