Min första och sista dag som underklädesmodell

Om de ändå hade varit såhär snygga?! Och om jag ändå haft den här kroppen... Jo, då kanske...

Aldrig i hela mitt liv hade jag kunnat tro att jag skulle bli fotograferad iförd ett par för små stringtrosor?! Men vad gör man inte när plikten kallar?

Som jag tidigare berättat så har jag under de senaste två veckorna jobbat som fitting model för ett tyskt företag som tillverkar sina kläder till Kina men som har sin marknad i Europa. De vill så klart kolla hur allt sitter innan de börjar sälja det i Tyskland och därför har jag ställt upp och provat allt ifrån glammiga klänningar till tjocka dunjackor för att kolla passformen. När företagest manager häromdagen frågade mig om jag hade något emot att testa lite underkläder sa jag 'nej det är lugnt' utan att tänka mig för. En bh hit eller dit, fine, det har jag gjort förr! Men när de plockade fram ett par knallblå stringisar och sedan ville fota mig framifrån, från sidan OCH bakifrån så trodde jag att jag skulle dö av skam. Att stå med (den fantastiskt bleka) ändan bar framför en söt liten kinesisk tjej som dessutom måste gå CLOSE UP och rätta till sömmar ("oh nej sluta, snälla!"), kolla om passformen är för stor eller för tight ("den är svinbra, ok? sluta nu! Gå bort! Kan jag få vända mig om igen?!") och slutligen ta flera foton ("om min pojkvän får veta det här så är det över!") går en bra bit över min smärtgräns. Jag står hellre och steker hamburgare på Mc Donalds (som jag gjorde under hela gymnasiet -glamoröst va?!) än att stå i opassande underkläder framför kritiska ögon.

Och jag som trodde att jag inte var pryd?! Ha! Ja, där fick jag!