Under de senaste dagarna har det varit dåligt med bloggandet på grund av en simpel anledning: jag har jobbat non-stop. Som ’fitting model’. Yup. Fitting model är det där oglamorösa jobbet som snygga, smala modeller aldrig behöver göra (för det säljs inga 'size zero' till allmänheten precis), utan som vi, dödliga, ’vanligt byggda’ människor kan ägna oss åt. Det hela går till på ett ganska logiskt vis: 1. Ett tyskt företag tillverkar kläder för en postorderkatalog i Tyskland (typ svenska Ellos) men eftersom kläderna tillverkas i Kina så vill de testa storlekarna på västerländska killar o tjejer i olika storlekar innan de börjar sälja dem i Tyskland. 2. För att testa kläderna så tar de in olika modeller i storlekarna 32, 34, 36, 38, 40, 42 o 44 som får prova kläderna och passformen. 3. Medan vi (fitting models) spatserar runt i allt ifrån överväldigande spetsunderkläder till korta kjolar, dunjackor och aftonklänningar springer designern, säljaren, köparen, översättaren och teknikerna runt en som yra höns med måttband, måttkartor och anteckningsblock. Det är en ganska rolig syn kan jag tänka mig. Men faktiskt så lär man sig mycket genom att vara med och lyssna på hur designers/köpare tänker och hur de föreställer sig oss konsumenter.
Efter att måtten har ändrats (och man har blivit ’pinned’ av teknikerna) och stilen godkänts så ska det diskuteras pris. Detta är mitt favoritmoment för då får man chansen att vara med och påverka. ’Ta bort innerfickan o reducera priset med 10 cent… byt ut blixtlåset mot en knapp o dra av ytterligare 15 cent. Kapa 6 cm av längden och det kan kanske bli en hel dollar billigare?!’ Om köparna och säljarna inte kommer överrens säger köparen argt: ”jaha, då åker jag till Indien istället och hoppas på att jag kan få ett bättre pris där!” medan säljaren (surt) nickar tillbaka.
Imorgon är jag ledig men på fredag och lördag har jag två heldagar framför mig och då ska jag bland annat prova aftonklänningar. Hihi, det är minsann inte var dag man slänger på sig en sådan blåsa.
Efter att måtten har ändrats (och man har blivit ’pinned’ av teknikerna) och stilen godkänts så ska det diskuteras pris. Detta är mitt favoritmoment för då får man chansen att vara med och påverka. ’Ta bort innerfickan o reducera priset med 10 cent… byt ut blixtlåset mot en knapp o dra av ytterligare 15 cent. Kapa 6 cm av längden och det kan kanske bli en hel dollar billigare?!’ Om köparna och säljarna inte kommer överrens säger köparen argt: ”jaha, då åker jag till Indien istället och hoppas på att jag kan få ett bättre pris där!” medan säljaren (surt) nickar tillbaka.
Imorgon är jag ledig men på fredag och lördag har jag två heldagar framför mig och då ska jag bland annat prova aftonklänningar. Hihi, det är minsann inte var dag man slänger på sig en sådan blåsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar